Långfredagsslaget

Långfredagen den 6 april 1520 stod ett slag i Uppsala mellan svenska och danska styrkor. Det är fram till idag den senaste slaget som stått i Uppsala. Slaget har lämnat efter sig ett mycket speciellt (och väl dolt) spår i stadsrummet.

Bakgrunden till slaget

Efter Kalmarunionens upplösning i mitten av 1400-talet hade relationen mellan Sverige och Danmark länge varit ansträngd. 1512 efterträdde Sten Svantesson Sten Sture d.ä. som riksföreståndare. Han tog samtidigt sin mormors efternamn Sture och kallades därefter Sten Sture d.y. Från danskt håll försökte man tvinga det svenska riksrådet att antingen välja en dansk kung eller varje år betala tribut till Danmark. Sten Sture lyckades dock övertyga riksrådet att välja honom till riksföreståndare.

1513 blev Kristian II kung i Danmark. Samtidigt pågick en maktkamp i Sverige mellan ärkebiskopen Gustaf Trolle och Sten Sture som ledde till att Trolle avsattes som ärkebiskop. Efter att Sverige och Sten Sture inte velat vika sig för de danska kraven invaderade Kristian II 1517 Sverige. Målet var bland annat att återinsätta Trolle som ärkebiskop. Anfallet misslyckades, men 1520 återvände han med en ny här. Samtidigt hade Gustaf Trolle fått Sten Sture och hans allierade bannlysta av påven. Den 19 januari 1520 stod ett stort slag på Åsundens is utanför Bogesund i Västergötland. Redan tidigt i slaget sårades Sten Sture och avled två veckor senare. Den svenska hären förlorade slaget, vilket i sin tur ledde till att ett stillestånd slöts mellan rådet och danskarna och att Kristian utsågs till svensk kung. Delar av Sverige, bland annat Dalarna och Stockholm, ville dock inte ge upp.

Slaget

I början av april var den danska huvudstyrkan förlagd till Uppsala, där den väntade på order om att inta Stockholm. Med den fanns också Gustaf Trolle. Uppsalas borgmästare Staffan Henriksson hade lämnat Sten Stures sida och istället tagit parti för danskarna. Den danska styrkan på flera tusen var förmodligen en stor belastning för Uppsalaborna – vid tiden hade staden bara omkring 2000 invånare. De svenska trupperna som fanns kvar efter förlusten på Åsunden hade samlats i närheten av Västerås. Efter strider med de danska styrkor som belägrade staden rörde sig den svenska hären i april mot den danska huvudstyrkan i Uppsala. I skogen Rymningen, sydväst om Uppsala i närheten av Örsundsbro, samlades man med en mindre styrka från Stockholm och ett bondeuppbåd från Dalarna och Västmanland.

På morgonen den 6 april tågade man mot Uppsala. Man anföll sedan staden från tre håll, exakt vilka är inte känt. Möjligen kan området kring Stadsträdgården ha varit en av de första stridsplatserna. Anfallet genomfördes i snöoväder. Till en början hade svenskarna framgångar, men när de försökte inta ärkebiskopsgården och Domkyrkan vände slaget till danskarnas fördel. Efter Sten Stures död saknade den svenska hären en tydlig ledare och när soldaterna tog ut segern i förskott och började plundra staden kom den svenska hären i oordning. De mer erfarna danska soldaterna stötte tillbaka svenskarna i ett motanfall och drev dem på flykt från Uppsala.

Det är svårt att uppskatta hur stora de båda arméerna var. Danskarna sägs ha förlorat 2000 man i stupade och sårade i slaget, den svenska styrkan förmodligen betydligt mer. Kanske var någonstans sammanlagt mellan 4000-7000 man inblandade i striderna. Uppgifterna om Långfredagsslaget slaget kommer i första hand från Olaus Petris En swensk cröneka från 1530-talet. Petri var själv troligtvis på plats i Uppsala under slaget. Han beskriver hur marken var täckt av blötsnö och att Fyrisån hade frusit.

De stupade begravdes inte direkt efter slaget. Förmodligen påverkade det kalla vädret. Bannlysningen av Sten Sture och hans allierade kan också ha bidragit, i och med att ärkebiskopen Trolle kunde neka de svenska soldaterna från att få bli begravda i vigd jord. Liken lämnades därför att ruttna på marken.

Gravfynd i Slottsbacken

I maj 2001 påträffades rester av mänskliga skelett i samband med ett schaktningsarbete i Slottsbacken. De ansvariga kontaktade polisen, som i sin tur hörde av sig till Upplandmuséets arkeologer. Snabbt kunde arkeologerna konstatera att det inte rörde sig om något nutida brott. En undersökning med den s.k. kol-14-metoden utfördes på skeletten för att försöka datera dem. Den visade att det handlade om skelett från 1500-talet. Den arkeologiska analysen visade också att det framför allt handlade om män mellan 20-30 år. Skador av vapen och våld var tydliga, särskilt många var huggna i huvudet, kanske på grund av att de bar skyddande pansar på andra delar av kroppen. Långfredagsslaget var det enda kända slaget i Uppsala under den perioden och arkeologerna kunde dra slutsatsen att benen måste komma från de stupade i slaget. Ett omfattande grävarbete inleddes och flera massgravar påträffades. Förmodligen finns fler massgravar i Slottsbacken än de som upptäcktes under utgrävningen.

Läs mer/låna

Låna Upplandsmuseets bok  Långfredagsslaget: en arkeologisk historia på Uppsala stadsbibliotek.

Boken Ännu en massgrav av Bent Syse går även den att låna på stadsbiblioteket.