Ancker-Gate-Lindegren

Arkitektkontoret Ancker-Gate-Lindegren grundades i Stockholm 1936 av Stig Ancker, Bengt Gate och Sten Lindegren. Kontoret var länge ett av de mest anlitade arkitektkontoren av den kommunala stiftelsen (numera bolaget) Uppsalahem. De tre hade träffats på arkitektutbildningen på Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. De arbetade då och då tillsammans med projekten, men inte sällan enskilt. Husen i Uppsala var det framför allt Stig Ancker som stod bakom.

De första uppdragen i Uppsala

Innan 1950-talet hade kontoret två uppdrag i Uppsala. 1936 ritade de ett bostadshus i kvarteret Fjalar och 1943 ett femvåningshus intill Edlingska gården i kvarteret Pistolen på S:t Olofsgatan 4 med putsad ljusgrön fasad och balkonger i järnsmide.

1952 arrangerade Uppsalahem en arkitekttävling om en ny stadsplan för södra Sala backe, en utvidgning av Gunnar Leches ursprungliga område från mitten av 1940-talet. AGL stod som vinnare med Stig Anckers förslag ”Gröna gatan” i kvarteret Källan. Förslaget var ett uttryck för den tidens populära ”grannskapsplanering”, varje stadsdel skulle ha ett eget litet centrum med all samhällsservice som de boende kunde behöva. I den nya delen av Sala backe byggdes därför förutom bostäder både samlingslokaler, skola, köpcentrum och bibliotek. Husen är sammanlänkade lameller i tre-fyra våningar som ligger utlagda i en lång slinga.

Staden i skogen

I och med Sala backe hade det långvariga samarbetet med Uppsalahem inletts. 1956-57 arbetade AGL med Uppsalahems nya område i Eriksberg. I och med att stadsdelen låg dold i skogen var det möjligt att bygga högre hus än i övriga Uppsala då det inte fanns någon risk för att Uppsalaprofilen med domkyrkan och slottet skulle påverkas. I Eriksberg ritade kontoret med Uppsalamått mätt höga hus, bland annat i kvarteren Kalkstenen och Täljstenen.

Låga hus på flytande lera

Mest känt av Ancker-Gate-Lindegrens bostadsområden i Uppsala är förmodligen Norra Kvarngärdet, huvudsakligen ritat av Stig Ancker. Det fanns en ursprunglig plan om att bebygga området med hus i upp till sju våningar, men då marken visade sig vara allt för dålig för att det skulle vara ekonomiskt försvarbart bestämde sig Uppsalahem för att istället satsa på en lägre bebyggelse. Uppförandet av området gav stor uppmärksamhet i arkitektur- och byggbranschen i hela Sverige. Husen byggdes med en ny teknik där de ställdes på betongelement som ”flöt” på den leriga marken. Arkitekturen består framför allt av låga hus med balkonger i två våningar och fasader av slammat eller spritputsat tegel. Med 1447 lägenheter var Norra Kvarngärdet 1963 det första bostadsområdet i Sverige som byggdes med modern tät och låg bebyggelse.

Efter Kvarngärdet följde i mitten av 1960-talet ett nytt bostadsområde i Norra Gränby. Vid tiden stod miljonprogramsprojektet, att bygga en miljon bostäder i Sverige, på sin höjd. Bebyggelsen i Gränby är ovanligt varierad och ambitiöst utarbetad jämfört med många andra bostadshus som byggdes vid samma tid. Till stor del påminner området om Norra Kvarngärdet, låga hus med slammade ljusputsade tegelfasader. I området finns också ett antal punkthus i fem våningar som bryter av från den låga bebyggelsen.

Karta för Ancker-Gate-Lindegren

Källor/läs mer

Låna Lars Lamberts bok Uppsalas arkitekter och arkitekternas Uppsala: från domkyrkan till Ångströmlaboratoriet på Uppsala stadsbibliotek.