Stina Aronson

Stina Aronson föddes i Stockholm 1892. Under sina första sju levnadsår var hon fosterbarn hos en familj som bodde i Petterslund i Uppsala. Därefter flyttade Stina Aronson till sin biologiska mor och syster som också bodde i Uppsala. Familjen flyttade ett flertal gånger inom Uppsala och Svartbäcksgatan 8 var en av adresserna. Stina Aronson tog studentexamen 1911 i Uppsala och sedan examen som folkskollärarinna i Stockholm 1913.

Hon arbetade som folkskollärarinna 1914–1919, bland annat vid kyrkskolan i Viksta utanför Uppsala. Hon var då förlovad med Bror Hjorths bror Gösta. Det var under vikstatiden som Stina Aronson förberedde sig för att bli författare. Men när förlovningen bröts 1917 slutade hon sitt vikariat i Viksta. Stina Aronson ville då byta miljö och fick en folkskollärarinnetjänst i Slite på Gotland. Där återupptog hon kontakten med läkaren Anders Aronson och de gifte sig 1918. Han fick tjänst som sanatorieläkare i Sandträsk intill Boden och paret bosatte sig där. Efter makens död 1936 flyttade Stina Aronsson tillbaka till Uppsala.

I Stina Aronsons rikhaltiga författarskap ingår romaner, noveller, dikter och skådespel och hon räknas till en av de tidiga svenska modernisterna. Hennes motiv är framför allt Norrbottens ödebygder. Hon debuterade 1921 med boken En bok om goda grannar. Det stora genombrottet kom 1946 med novell­samlingen Hitom himlen. Hon blev medlem av Samfundet De Nio 1949.

En bronsbyst föreställande Stina Aronson av Bror Hjorth 1928, finns på Uppsala stadsbibliotek.

Stina Aronsson dog 1956 i Uppsala och ligger begravd på Kristinehamns kyrkogård.

Barndom. För många år sen bodde mamma och jag i två små vindskupor åt gården Svartbäcksgatan 8. Jag älskade envist den ena, att stå där med näsan mot rutan och se myllret nere på den stora gården, karlarna, hästarna, duvorna, regnskurarna, blixten. Eller också kyrktornet ovanför de närmaste taken, träd från nästa gård, kvällen, himlen, gemensamheten. Mina ögon formades då av allt detta. Mamma kallade fönstret spefullt för min “ståplats”. Ståplats, sämsta plats, men jag älskade den, jag var en liten flicka på åtta, nio år. Och höll just på att grundlägga min iakttagelse, min absorptionsförmåga, min livsform.

Ur Feberboken, 1931

Läs mer

Om Stina Aronson på Rosenlarv förlag

Ett utdrag ur Feberboken publicerat av Rosenlarv förlag

Samfundet De Nio

Lyssna på

ett inslag om Stina Aronsons Syskonbädd på teaterscenen av Maria Edström, Kulturnytt, Sveriges Radio: