Karin Boye

Karin Boye föddes 1900 i Göteborg. Från sitt femtonde år växte hon upp i Huddinge utanför Stockholm. Hon utbildade sig först till folkskolelärarinna, men övergick därefter till akademiska studier vid Uppsala universitet 1921–26. Hon bodde då i Edlingska gården på Järnbrogatan 2 (nuvarande S:t Olofsgatan).

Under uppsalatiden debuterade Karin Boye med diktsamlingen Moln (1922) som följdes av Gömda land (1924) och Härdarna (1927). Efter Karin Boyes död utgavs diktsamlingen De sju dödssynderna, som anses innehålla några av hennes vackraste dikter. Romanen Kris (1934) är självbiografisk och romanen Kallocain (1940) är en kuslig framtidsvision av en totalitär stat. Dikterna I rörelse och Visst gör det ont hör till hennes mest lästa dikter.

Ser jag dig skymta,
å Carolina, min vän, bakom björkens frostiga ris,
faller stillaste ljus på min väg
som sol i dis.

Sträng och förnämlig
är du likt en som livet ett skyddande harnesk skänkt,
men av en skeptisk blidhets dager
överstänkt –

som en gammal mans
löje av lätt, lätt snö och höstmild ironi,
tankfullt, med värme och vishet under
och saktmod i.

Ur dikten Till Carolina. Moln, 1922

Låna

Kallocain på Uppsala stadsbibliotek.

Läs mer

Moln, Gömda land och Härdarna, publicerade av Projekt Runeberg.

Karin Boye Sällskapet