Nils Rosén von Rosenstein

Nils Rosén von Rosenstein (1706-1773)
Oljemålning av Magnus Hallman. Originalet finns i Rosénsalen på Akademiska sjukhuset i Uppsala.



Avhandling

Försättsbladet till avhandlingen Rätta sättet att uppteckna sjukhistorien, utgiven 1730 i Harderwijk, Nederländerna.


Hessle gård

Hessle gård i Fittja socken, Enköping. Ägdes från 1758 av Nils Rosén och hans hustru Anna Stina von Hermansson. Eftersom maken oftast var och arbetade i Uppsala och Stockholm var det framför allt hustrun som tog hand om gården. Det var också hon som lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden.


Mannen som förlängde livet

Iréne Sjögrens bok Mannen som förlängde livet.

Nils Rosén von Rosenstein

Nils Rosén fungerade som professor vid Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet under 25 år. Efter att ha blivit adlad tog han senare i livet namnet Nils Rosén von Rosenstein (1706-1773). Idag är han mest känd som Barnläkekonstens fader.

Den unge Nils Rosén revolterade mot det länge rådande synsättet att barn skulle vara så sköra och bräckliga varelser att det var ”Naturens ordning” eller ”Guds vilja” att hälften av alla levande födda barn dog utan att uppnå vuxen ålder. Läkare likaväl som lekmän vid den här tiden menade att sjuka barn led av en och samma sjukdom, som inte kunde eller fick behandlas, än mindre botas, eftersom ”Gud hade skapat sjukdomen”.

Nils Rosén hade från sitt barndomshem på Sexdrega prästgård i Västergötland med sig minnesbilder av hur föräldrarna vårdade sina nio barn, som samtliga överlevde och blev betydelsefulla personer i vuxensamhället. Det innebar kunskaper och erfarenheter som traderats av flera generationers kvinnor inom prästgårdsmiljöer, som inrymde såväl aktiv jordbrukskultur som boklig och litterär skolning samt praktiska erfarenheter av människovård, som fördes vidare till både flickor och pojkar.

Uppsalaläkaren Nils Rosén förenade idéerna från den framgångsrika kvinnokulturen i Sexdrega med sina gedigna naturvetenskapliga, filosofiska och medicinska kunskaper från några av de förnämsta universiteten i Europa. Han disputerade för medicine doktorsgraden vid universitetet i Harderwijk med en ännu idag aktuell avhandling om konsten att skriva patientjournaler.

Hemma i Uppsala skrev han en lärobok i anatomi och skapade under 1730-talet en helt ny och modern läkarutbildning som konsoliderades under 1740- och 1750-talen genom samarbetet mellan de båda medicinprofessorerna i Uppsala, Nils Rosén och Carl von Linné. Han blåste nytt liv i Sveriges första undervisningssjukhus, Nosocomium, embryot till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där introducerade han bruket av undervisning vid sjuksängen, vad som senare skulle komma att kallas bedside teaching. Den Rosénska läkarutbildningen, som i princip har bestått in på 2000-talet, spreds ut över hela landet genom hans många elever och gav honom benämningen Den svenska läkarutbildningens fader.

Som professor och kliniker bedrev Nils Rosén erfarenhetsbaserad, empirisk, forskning, som bekräftade teorin om att det var möjligt att rädda många barn från en förtidig död genom aktiv omvårdnad, adekvat vätske- och näringstillförsel, god hygien och fysisk och psykisk stimulans samt med verksamma läkemedel såsom kinabark-preparat mot frossan (den här och då vilt härjande malariasjukdomen), Roséns bröstdroppar mot oro och hosta samt sjukdomsförebyggande åtgärder med bland annat ympning mot smittkoppor, så kallad variolisation, som var ett förstadium till vaccinationen.

Nils Rosén började år 1753 publicera sina forskningsresultat och praktiska rön om barnsjukdomarna i form av små almanackor (8×10 cm) som utgavs av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA). Nils Rosén von Rosenstein lät sedan (1764 och 1771) publicera artiklarna i bokform med namnet Underrättelser om barns sjukdomar och deras botemedel. Den Rosénska läroboken i barnläkekonst eller pediatrik spred sig raskt både inom Sverige och utomlands och kom under 1700- och 1800-talen ut i sammanlagt 26 upplagor och på 10 olika språk. Detta uppges vara den svenska lärobok – alla kategorier – som fått störst spridning i världen intill idag. Det innebär också att Nils Rosén von Rosenstein än idag är känd bland barnläkare över hela världen som Pediatrikens fader.

Att Nils Rosén von Rosenstein även omnämndes som Nordens store arkiater vittnar om att han varit en ovanligt skicklig kliniker, som bland annat med framgång behandlat tre kungar och räddat livet på en liten och svårt förlossningsskadad arvprins, som senare blev Gustav III.

Indirekt kom han även att fungera som lärare åt kapten James Cook. Under dennes andra jorden runt-segling deltog läkaren Anders Sparrman, som under resans gång översatte den Rosénska Barnläkarboken till engelska – med god hjälp av kapten Cook själv. Cooks lärdomar från boken om människovård förmedlade han senare i tal och skrift, vilket kom att rädda tusentals sjömän till livet.

Som privatperson och ägare av Hessle gård adopterade Nils Rosén von Rosenstein sina åtta barnbarn, som hastigt blivit föräldralösa; den yngre, Carl, som då var ett år gammal, blev senare Sveriges ärkebiskop.

Genom Roséns arbete introducerades i Sverige och i övriga Europa ett helt nytt synsätt på vård och behandling av människor i allmänhet och små barn i synnerhet, och detta innebar ett paradigmskifte som successivt har lett fram till en sjunkande barnadödlighet (från mer än 50 procent vid mitten av 1700-talet till mindre än 0,5 procent idag), något som också inneburit en starkt ökande medellivslängd för mänskligheten.

Läs mer/låna

Låna Iréne Sjögrens bok Mannen som förlängde människolivet på Uppsala stadsbibliotek.