Uppsala domkyrka idag.  Foto: David Castor

Uppsala domkyrka idag.
Foto: David Castor




Uppsala domkyrka 1880. Bilden är tagen innan Zettervalls restaurering.

Uppsala domkyrka 1880 med Carl Hårlemans tornhuvar, bilden är tagen innan Zettervalls restaurering.
Foto: Axel Lindahl (CC BY-NC-ND 3.0)




Uppsala domkyrka som den avbildades av Erik Dahlberg i Suecia antiqua et hodierna (Det nya Sverige och det gamla) 1690.

Uppsala domkyrka som den avbildades av Erik Dahlberg i Suecia antiqua et hodierna (Det forna och det nuvarande Sverige) 1690.



Uppsala domkyrka

Uppsala domkyrka är den största kyrkan i Norden och säte för Sverige ärkebiskop. De äldsta delarna är från 1200-talet. Fram till 1719 fungerade den som kröningskyrka för svenska kungar och drottningar. I kyrkan ligger många kända svenskar begravna, bland andra Gustav Vasa, Carl von Linné, Johan III, Katarina Jagellonica, Nathan Söderblom och Emanuel Swedenborg.

Domkyrkans äldsta historia

Ibland anges 1273 som året för byggstart av domkyrkan, men det är en osäker uppgift. Rimligen inleddes dock byggstarten senast under 1270-talet. Den franske stenmästaren Etienne de Bonneuil har i vissa källor kopplats samman med domkyrkan som dess ursprunglige arkitekt, men det är en osäker uppgift. Troligtvis var stenmästare från både England, Frankrike och Tyskland inblandade i arbetet. Den ursprungliga domkyrkan byggdes i gotisk stil. Den var en storsatsning som byggdes för att bli en representativ byggnad som skulle kunna mäta sig med andra stora europeiska kyrkobyggnader. Det märks kanske också om man ser till hur lång tid bygget tog. Först 1435 kunde domkyrkan invigas.

När den stod klar var byggnaden en treskeppig basilika med sidokapell och koromgång. Byggnadsmaterialet var i första hand tegel och kalksten. Taket var i kopparplåt. Vid invigningen saknades ännu västtornen, som uppfördes först under 1400-talets andra hälft.

Efter en brand 1572 tillkom bland annat nya tornspiror, ritade av Willem Boy, vilka efter ett ras i sin tur ersattes av nya spiror uppförda 1613-19 av Gerard de Besche. Den stora stadsbranden i Uppsala 1702 skadade domkyrkan svårt. Restaureringen genomfördes av den kände barockarkitekten Nicodemus Tessin d.y. I samband med arbetet ritade han också en ny predikstol och altaruppbyggnad som snidades av skulptören och snickaren Burchard Precht i Stockholm. Efter att nya tornhuvar uppförts 1741-45 efter ritningar av Carl Hårleman skulle domkyrka inte förändras särskilt mycket innan den omfattande renoveringen i slutet av 1800-talet.

Helgo Zettervalls renovering och domkyrkan idag

Domkyrkans nuvarande utseende kom till efter en stor restauration och ombyggnad som genomfördes 1885-93 av arkitekten Helgo Zettervall. Han genomförde många kyrkorestaureringar runt om i Sverige och har blivit både berömd och kritiserad för att inte ha tagit hänsyn till kyrkobyggnadernas ursprungliga utformning.

Zettervall arbetade utifrån en idé om att det var hans uppdrag som arkitekt att försöka få byggnaden att se ut som den var tänkt att se ut från början. Målet med Uppsala domkyrka var att försöka rekonstruera det sena 1200-talets gotiska stil. Han lät därför i stor utsträckning ta bort de delar av byggnaden som han inte ansåg hörde samman med den ursprungliga domkyrkan.

Bland annat fick de två tornen ny utformning och utseende som de aldrig tidigare hade haft. Invändig lät han ta bort stora delar av den senare tillkomna putsen på murverket och återställde det medeltida uttrycket av ett gotiskt kyrkorum. Flera nya dekormålningar tillkom också, gjorda av målaren och arkitekten Agi Lindegren. Burchard Prechts predikstol från 1700-talet lämnades kvar, men altaret togs bort och ersattes med ett altare utfört i nygotisk stil. Originalet återfinns numera i Vasa kyrka i Stockholm.

Zettervalls ändringar på exteriören skulle senare visa sig få oanade konsekvenser. Han hade använt sig av det nya materialet cement, ett material som vid tiden ofta hade dålig hållbarhet. Under perioden omkring 1930-1960 var besökarna till domkyrkan tvungna att gå in under ett skyddstak för att inte riskera att bli träffade av nedfallande stenar eller betong.

Under 1940-talet revs en del av Zettervalls tillägg på fasaden. En större restaurering genomfördes 1971-76 under ledning av Åke Porne, som till stora delar höll sig till Zettervalls idéer. I samband med restaureringen tillkom också en stor mängd nya textila utsmyckningar, framför allt handvävda textilier som berättar om kyrkans historia. Dagens kyrka är stilmässigt en blandning av fransk, tysk och baltisk gotik.

insida

Domkyrkans insida.
Foto: Public domain