Televerkets hus

Televerkets hus ligger i hörnet av Bangårdsgatan och Kungsängsgatan i centrala Uppsala. Det uppfördes 1916-17 i fyra våningar enligt ritningar av arkitekten Aron Johansson som ofta anlitades av Telegrafverket. Utöver byggnaden i Uppsala ritade han även telegrafstationer i Stockholm, Norrköping och Lund. Stationen i Uppsala är byggd i tegel på en sockel av granit. Fasaden är klädd med mörkt tegel och har burspråk och stora småspröjsade fönster.

En nationalromantisk borg mitt i staden

Televerkets hus är ett exempel på den nationalromantiska stil som blev populär i Sverige på 1910-talet. Stilens representanter blickade gärna tillbaka till 1500-talet och vasaborgarnas utformning, tyngd och massivitet. Det mörka, grovhuggna teglet var populärt eftersom det ansågs ge byggnaderna ett ålderdomligt intryck. Husen försågs ofta med småspröjsade fönster och kantiga burspråk. Fönstren skulle medvetet vara små, och på så sätt påminna om tider då man inte kunde blåsa större fönsterglas.

1800-talets arkitektur kritiserades hårt av de unga arkitekterna under 1900-talets början. En av dem som fick ta emot kritik var just Aron Johansson. Han hade blivit känd som arkitekt till riksdagshuset i Stockholm, en byggnad som tillhörde de mest kritiserade vid den här tiden. När Johansson ritade Televerkets hus i Uppsala, hade han emellertid övergått till den nya nationalromantiska stilen.

Ny teknik

Telefon- och telegrafverksamheten kunde i och med uppförandet av den nya stationen flytta från riksbankshuset i hörnet av Bangårdsgatan och Kungsängsgatan. Telegrafen var tidigt på plats, men telefonstationen flyttade inte in förrän 1921. Anledningen var att det 1918 skedde en sammanslagning av de privata och statliga telefonnäten i Uppsala, och sammanförandet av näten tog viss tid. I husets bottenvåning inreddes tidigt en lokal för affärsverksamhet.

I den nya byggnaden fanns plats för omkring 10 000 lokalanslutningar. I samband med överflyttningen infördes ny teknik, vilket för abonnenten innebar att veven på telefonen försvann. Anrop till telefonisten skedde nu genom att bara lyfta på luren. Den manuella stationen låg högst upp i Televerkets hus, men i och med en successiv automatisering, försvann den manuella betjäningen. På 1980-talet flyttades den sista kvarvarande manuella servicen från Uppsala till Sundsvall. Telegrafverksamheten i huset upphörde 1977.

Sedan 1993 är stationen förklarad som byggnadsminne.